Efter att ha spenderat åtskilliga timmar åt att övertala Björn så har jag nu har jag vart på gymmet igen. Jag känner att jag håller på att träna lite för mycket. Jag är övertränad. Först en gång i Augusti, och nu en gång i Juni. Om jag inte lugnar ner mig snart kommer jag snart se ut så här

Jag har börjat springa runt och skrika oprovocerat på gymmet. "Tror du inte jag kan lyfta det här?" Fast det är ingen som svarar. "Ska ni ha spö allesammans eller!?" brukar jag fråga sedan. Inte heller då får jag något svar. De är nog rädda mig för mig och min enorma muskelsmassa tror jag. 

Nu försöker vi hitta fisk som vi kan äta, för Björn har fått för sig att det är det man ska äta efter ett träningspass. Jag försöker hävda att det inte spelar någon roll om man tränar en gång/halvår, men han bara tjatar på om sin jävla fisk. Otippat med en göteborgare som tjatar om fisk... 

Den 1a Juni är en dag jag har sett fram emot länge. Länge. Ända sedan den 1a December faktiskt. Det var då den första DN-tidningen damp ner i mitt brevinkast ca 04:30 på morgonen, och skrämde skiten ur mig. Jag hade aldrig tidigare bott i en lägenhet, post var någonting som man hämtade. Utomhus. Inte något som folk kastade innanför din dörr.

Men skrämseln till trots så var det inte det som var det jobbiga, jag vande mig efter ett tag. Det var det att jag under ett svagt ögonblick, när jag hade som mest att göra, råkade tacka ja till en halvårsprenumeration av DN.   Några gånger försökte jag ringa till dem för att upphäva prenumerationen, men det var alltid en för lång telenkö för min tid och mitt tålamod.

Så i ett halvårs tid har det här vart det första jag mötts av när jag öppnat dörren. 

Som bäst har det sett ut så här. Oftast är det tre gånger så mycket tidningar. Jag bär bort några, men så kommer brevbäraren med nya. Varje jävla natt/morgon. Och det dumma är att jag aldrig läser dem.

Jag vet inte vad jag trodde. Att jag skulle gå upp på morgonen och springa en liten runda. "För att komma igång".  Komma hem. Duscha. Fixa i ordning lite gröt (som för övrigt är vidrigt) och rosta lite mackor. Marmelad, mjukost och varm choklad. Lite Hushållsost. Sedan skulle jag avnjuta min frukost långsamt medan jag bläddrade i min DN. När jag var klar skulle jag lösa korsordet.

Inte en enda gång har det där hänt. Inte en enda gång har en enda av de där sakerna ägt rum. Inte en enda. DN finns väl för fan på Internet? På den dator som jag just nu har i bröstet, på sängen. Och frukost? Ich don't think so. Det betyder att man måste göra någonting innan lunch, I don't swing that way.

Men de senaste dagarna har varit helt fantastiska. Näst intill magiska. För jag har inte väckts av att någon kommer hem till  mig och väcker mig med lite skräp ned i mitt brevinkast kl 04:30 varje morgon. Det är DET som är starten på en bra dag, inte någon jävla Kellogs med extra mycket fibrer.