Robin Söderling håller just nu på att spela semifinal i Franska Öppna. Hans bragd mot Nadal häromdagen undgick väl inte ens kulturtanterna på söder. Det har gjort många, däribland även mig, väldigt intresserade av hans fortsatta framfart i turneringen. Dessvärre visas dagens match på Eurosport, en kanal som jag inte längre har.

Så nu sitter jag, som en idiot, och följer matchen på Aftonbladet. Små textmeddelanen. "15-0". "30-15, dubbelfel, slarvigt av Söderling". Och när det är som mest spännande, vid någon avgörande boll så sitter jag och skriker. Idrott är kul. Svinkul. Men det tar verkligen fram det mest banala i en. Det är bara känslor, och när känslorna tar över så försvinner logiken.  Det står klart efter att jag kommer på mig själv skrika åt en datorskärm att nästa information ska vara mig till lags..

Och ännu värre så ser det ut att gå åt helvete. Efter att ha lett med 2-0 i set så står det nu 0-3 i game till Gonzales i det femte, och avgörande setet. Kom igen nu Söderling!