Jag är kär. Helt såld. Vissa pratar om att man blir kär första gången man får syn på någon, men i mitt fall var det första gången jag hörde hennes röst. Jag var inne på en blogg, och i bakgrunden så hördes hennes röst. Jag stannade genast upp. Vad var det? Vem är ägaren till den här makalösa rösten? Är det bloggerskan själv kanske? Det var det inte. Det var en tjej vid namn Melissa Horn.

Jag la in den låten här på bloggen. Sedand dess har jag youtubat, googlat, wikipediat, myspeacat, you-name-it-at hennes namn. Jag har köpt hennes skiva på I-tunes och den är så bra, så bra. Jag lyssnar på den om och om igen. Efter att ha hört Kungsholmens Hamn så kände jag "jag måste träffa henne!" Inget mail jag kan skriva kan nog beskriva hur fantastisk hon är på det hon gör. Fullständigt överlägsen i Sverige. Varför är hon inte mer känd!?

För visst är det väl så, att hon är ganska okänd? Det är väl inte jag som är helt efter här? Det är väl inte så att ni kommer att skratta åt mig efter att jag publicerat det här och dra gamla skämt som "har du hört talas om internet eller har du missat det också?" ?

I morgondagens radioprogram får jag välja en låt som jag spelar i början. Initialt tänkte jag spela Robyn - Bum Like You, men nu blir det ändring på det. Nog för att den (och hon själv) är fantastisk, men det är dags att rikta lite strålkastarljus mot en annan lysande stjärna. Kanske inte den största stjärnan, men definitivt den starkaste.

Ett starkt tips: Köp hennes skiva. 90 kr på Itunes, en otroligt värd investering i hennes framtida musikkarriär, och därmed ökad livskvalité för oss andra. 

Jag har bestämt mig för vad jag ska prata om under mina inledande tre minutrar i morgon. Det är många av er som flera gånger har bett mig att lägga upp någon av mina dikter här. Jag har valt att inte göra det eftersom att de gör sig inte rättvisa enbart i text, de ska läsas upp.

Därför tänkte jag att det var det jag skulle göra i morgon. Läsa en dikt. Den första jag någonsin uppträtt med. Det är faktiskt det första jag någonsin gjot på en scen, överhuvudtaget. Den är inte ett dugg rolig, inte ens putslustigt. Tvärtom så är den väldigt seriös, och ganska sorglig. Så vill ni ta del av en helt annan sida av mig så lyssna kl 10:00 på P3 i morgon. 

Ni ska få ställa era frågor till mig igen. Men inte här. Jag har i ärlighetens namn inte ens svarat på alla frågor från den senaste frågestunden. tror jag. Jag vågar inte gå tillbaka och kolla. Men nu har ni i alla fall chansen att ringa och ställa era frågor till mig i direktsändning, i morgon i P3 mellan kl 10 - 11.

Tanken är den att P3 har sin egen version av P1s sommarpratande, men istället för tre timmar så är det en timme. Och istället för att man pratar på en massa själv så är det mest styrt av lyssnarnas frågor. Det blir mer som en 60minuter lång intervju. 

Men lite ska man prata om själv, de första tre minutrern i programmet. Ett problem dock, jag har ingen aning om vad jag ska prata om. Ni kan väl hjälpa till? Några förlsag? Man får ta upp en anekdot ur sitt liv, eller ett ämne man vill prata om eller... ja vad som helst egentligen. 

Tack snälla för alla tips. Det fanns många bloggar som var helt klart läsvärda, men jag blev tvungen att prioritera lite pga. tidsbrist. Vilka jag kommer följa ett tag framöver hittar ni under "länkar", lite längre ner till höger.

I morgon har jag en liten hemlis som jag ska berätta för er. Men nu är det så att fåglarna har börjat kvittra, och när fågeljävlarna börjar kvittra så innebär det att det är läggdags. God Natt.