Du kommer hem, sparkar skorna omkring dig "Heeej Allihopa" skriker du, även fast det bara är jag hemma. Du har någonting att berätta, det märks att du är exalterad. Det faktum att jag sitter och kollar på matchen skiter du fullständigt i. Vad beträffar dig så skulle tv:n lika gärna ha kunnat varit avstängd. Du andas lite häftigt, som om att du har skyndat dig hem för att berätta om denna fantastiska nyhet som snart ska lämna dina läppar. Skor. Du har hittat de finaste skorna någonsin. Och det bästa av allt; om du bara skriver om dem i din blogg så får du dem gratis!

De är snygga, bekväma och gratis. Den bästa kombinationen av skor, som du brukar uttrycka det. Det du inte förstår är att det visst kostar, fast inte pengar. Det kostar av dig själv. Du säljer en bit av dig själv varje gång du får någonting gratis. Men det struntar du i. Jag börjar undra vart det gick fel. Vart vi började glida ifrån varandra. När du blev dum i huvudet. För det är faktiskt vad du är just nu: dum i huvudet. Och jag hatar det. Fast inte dig, dig älskar jag. Och det kommer jag alltid att göra, men jag vet inte hur länge till jag orkar med det här ytliga dravlet. 

Du blir irriterad för att jag inte delar din glädje över dina nya skor. Jag säger att du låter bloggen ta för stor del av ditt liv, du skriker tillbaka "DEN ÄR MITT LIV!". Onödigt av dig att höja rösten.  Jag orkar inte ta samma diskussione en gång till, så jag låter det gå. Jag byter samtalsämne. Det står en massa disk kvar sedan igår, som jag föreslår att du kan ta eftersom jag städade hela lägenheten medans du var och fikade på stan. Du hävdar att det faktiskt var mötesfikande, och väldigt viktigt för företaget. Må så vara, men disken sköter inte sig själv. 

Du blir än mer upprörd. Du tar återigen upp frågan om att anställa en städare. Här har jag ingen lust att backa ner, lite verklighetsförankring är viktigt. Att diska själv är det minsta man kan göra. Bara för att man har råd att betala någon som kan göra det åt en, så betyder det inte att det är rätt sak att göra. Du säger att jag inte förstår. Alla andra av dina vänner i MUF gör så. Jag säger att dina vänner kanske inte är de snabbaste hamstrarna i hjulet, vilket gör dig upprörd. En sista gång ber jag dig ta hand om disken, varpå du ryter till "DISKA ÄR ETT JÄVLA U-LANDSJOBB!" och börjar gå därifrån. Jag frågar vart du ska, men du svarar inte. Du bara smäller igen dörren. 

Jag slår på tv:n igen. Sverige ligger under med 0-1 mot Danmark, och jag slås över att det är en större förlust för mig, än det faktum att jag håller på att förlora dig. Du är ändå inte längre densamma. Jag älskar Isabella, men hon finns inte längre kvar. Kvar finns bara Blondinbella, och hon kan dra åt helvete!

Jag har ju egentligen "semester" nu, men det innebär bara att det inte är några offentliga framträdanden. Möten kommer man aldrig ifrån. Och idag är inget undantag.. Men innan jag springer iväg på första mötet: igår bad jag Kodjo ge en hälsning till alla mina läsare. 

Ha en trevlig dag!

Visst ser han fokuserad ut, denne Betnér? Vad är det han har framför sig på skärmen, vad är det som tar upp hans fokus så? Sitter han och läser någon text i DN-Kultur? Läser han på om Israel - Palestina frågan, eller fördjupar han sig i FRA-frågan kanske? Nej, han letar faktiskt efter en "OK-knapp". Angående vad får ni se så fort jag hittat ett tillräckligt snabbt internet så att jag kan lägga upp videobloggen (som blev onödigt lång).

I övrigt tänkte jag sno en idé av Alex Schulman. Han har visserligen med största sannolikhet också stulit den av någon annan. Det är säkert något gammalt knep som man använder på skrivarkurser för att lära folk att skriva om vad som helst. Men skitsamma vart idén kommer ifrån, tanken är den att ni skriver förslag på en rubrik, sedan väljer jag en och skriver texten utifrån den rubriken som jag har valt.

God Natt.