Ok. Innan jag går ut och besöker den sällsynta solen så tänkte jag lägga mig i diskussionen/debatten som blossat upp de senaste dagarna kring kvinnor i humorbranschen.

Grunden till det hela var en artikelserie som publicerades för ett par veckor sedan i den feministiska tidningen Bang, där kvinnliga komiker berätta om sina perspektiv om hur det ser ut i  den svenksa humorbranschen. Någon vecka senare fick Betnér tag på tidningen och skrev om den. Bland annat länkade han till en text som Annika Lantz skrev, som är den som Aftonbladet har snappat upp och gjort till en löpsedel för x antal dagar sedan. 

Som svar på detta har krönikören Jan-Olov Andersson skrivit en (försvars)text som är lika feg som populistisk. Så idag har Elin Grelsson skrivit den bästa texten jag läst i debatten, oavsett kön. 

Jag tror personligen att det är farligt att göra som Hasse har gjort här, och hävda  att det inte finns något kvinnligt humoruppror. Jag förstår absolut varför han känner så, för sanningen är den att det är väldigt god stämning bland oss stå-uppare. Även i relationen kvinna - man. Dessutom vet vi alla att kvällspressen är ena hejare på att sätta krigsrubriker på saker och ting. Och jag vet dessutom att Hasse har många kvinnliga kollegor som han gillar skarpt, men genom att bemöta artikelserien som han gjorde så avfärdar man den lika snabbt som den kom upp. Och den kom ju fram av en anledning. 

Om någon, i det här fallet är det flera stycken, som upplever någonting som ett problem så måste man ta sig tiden att lyssna på dem. Problemet må vara verklighetsförankrat, eller helt taget från intet, men uppenbarligen så är det ett problem för någon/några och då ligger det väl någonting i det. Även fast man själv kanske inte ser det. 

För så är det ju med problem. Ser man dem inte så kan man inte lösa dem. Och här har vi några som försöker lysa upp ett problem för oss, och då kan vi inte stå bredvid och blunda.  Det är av yttersta vikt, inte bara här utan för att utvecklas som människa i livet, att ifrågasätta sig själv och sina tankar. Om man nu säger "kvinnor är sämre på att ta för sig" så får man väl fråga sig själv "varför tror jag att det är så!?". 

Om man läser kommentarerna till den artikel av Annika Lantz som refereras i Aftonbladet så märker man exakt varför den här debatten alltid stagnerar. Den enda kritiken mot dessa tjejer är "vad vet ni!? Ni borde inte ens kalla er komiker, ni är skittråkiga!" Och det har absolut INGENTING med saken att göra. Man kan sätta in X och Y istället för de kvinnliga komikernas namn. Det är inte det som är frågan.  Frågan är varför finns det färre kvinnliga komiker än manliga i det offentliga? Om man hävdar att alla som är där nu är tråkiga så är det inget svar. Jag hävdar inte på något sätt att jag förstår problematiken till fullo. Jag är säkert en lika stor kloss som vem som helst. Men jag förstår att jag inte förstår, och jag är villig att lyssna.

Däremot tror jag att det är viktigt att komma ihåg i debatten att det inte är så att männen i branschen aktivt och medvetet motverkar kvinnor. Och det är lika viktigt att komma ihåg att det inte är det som kvinnorna tror. Utan det är de "osynliga" sakerna, det som man inte tänker på. Det är just därför som det är så svårt att komma fram till vettiga lösningar, för de flesta ser inte problematiken. Men man är naiv om man tror att någonting inte existerar bara för att man själv inte ser det...