Just nu är det två främmande män hemma hos mig. Jag har tydligen en gasläcka. Det var någon här för två veckor sedan som konstaterade detta och han sa "äh, någon kommer och fixar det där sen." Det känns lite oroväckande. Jag har hört rykten om att gas kan vara farligt. Från en jude, om jag inte minns fel.. 

Det är mest en av dem som arbetar. Den andra står mest och diskuterar gårdagens Parlamentet med mig. Sedan humor i allmänhet. Jag ligger i sängen med kalsonger och en laptop och känner mig lite obekväm, om jag ska vara ärlig. 

Det händer att man har lite jobbiga gig ibland. Lite småsega kvällar, förhållandena eller du eller inte på topp, och det blir inte som man hade tänkt. Men sedan finns det även de gångerna då det går käpprätt åt helvete. De värsta gigen i ens liv. Som man aldrig glömmer.

Som tur är så har många gjort mycket skitgöra i branschen innan mig, och fört tipsen vidare så att jag inte behövt gå igenom lika mycket. Men ett och annat helvetesgig har man ju haft, och någon annan gång kanske jag berättar om mitt värsta.

Men alltid när det går som värst så kan jag trösta mig med andras historier, som har hållt på längre. Jag kan fråga Lennie Norman. Eller lyssna på den här intervjun med Bill Hicks. 

Lyssa nu. Och sov gott sedan. 

Jag är hos mor och far i Knivsta. Mor bjuder på hemladat, som vanligt. Köttbullar med kokt potatis och brunsås. Integrationspolitken verkar fungera. Nyamko Sabuni och Tobias Billström hade varit stolta. 

Men om jag hade fällts för ett brott så hade Billström tyckt att det vore rimligt att skicka "hem" mig. Som om att det här inte skulle vara mitt hem. 

Jälva ägg. 

Jag sitter och försöker skriva ihop mitt roast-manus, främst för i morgon, men även för följande dagar. Det är svårt. Inte minst vad man ska klippa bort, för det är inte mycket tid vi har på oss.

Så länge kan ni titta när Özz och Aron körde någon slags mini-roast i Vakna med The Voice i morse. 

RAW var för övrigt svinkul igår. Det gick bra i fredags, det gjorde det absolut, men det var något som saknades. Jag var inte riktigt på topp, och att saknades ca 100 pers i publiken gjorde nog sitt också. Sedan gjorde jag om lite inför gårdagen och då var det även helt fullsatt. Svinkul var det. Jämförbart med turnén i höstas.

Nu är det kul igen med stand-up, med humor överhuvudtaget. Ett tag i höstas så var det alldeles för mycket jobb. Jag var konstant stressad och pressad, och hade svårt att hitta glädje i det jag gjorde. Då blir även resultaten därefter. Men nu har jag lärt mig av det och bokat upp lagom mycket, ett par-tre saker i veckan, och nu njuter jag igen. 

Jag har tid att ta in nya intryck, och att reflektera över dem. Jag har tid över att göra absolut ingenting under två dagar, och det är ofta då som jag kan få inspriation. Ensam hemma i min soffa, med laptopen i knät och fjärrkontrollen i handen. Med chips, dip och coca-cola på vardagsrumsbordet. 

Men den här veckan är det mycket igen. Nu är det ok, eftersom det är ett undantang, men skulle varje vecka se ut som denna så skulle jag inte må bra. Morgondagen går åt att ordna klart manus till roasten - Tisdag roast - Onsdag roast - Torsdag Växjö - Fredag Blue Moon Bar - Lördag privat jobb i Knivsta - Söndag roast. 

Det laget som jag tvingats lämna pga flytt. Det enda lag som jag spelat innebandy i. Det lag som jag var spelande tränare i en säsong och vann divison 6 Uppland med. Det lag där spelarna inte kunna hålla sig någorlunda nyktra om så deras liv hängde på det natten innan en tidig, viktig, match morgonen därpå. Det laget heter SK Vide, och snart ska de spela en match i Alsikehallen.

Jag ska dit och heja.

Bara så att ni vet. 1000 kr extra till Soran. Ka-ching!

Tack för hjälpen alla som röstade på rött. Och alla ni som röstade på svart, varför vill ni mig ont? 

Förresten, (det går sådär att hålla sig borta från datorn), ni får rösta på Agnes åt mig nu. Tufft det vore om min blivande tjej vinner melodifestivalen. (jag har bestämt mig för att fortsätta på spåret som "stalker-soran".)