Kommer ni ihåg när vi var små? (Jag utgår nu att ni alla är precis lika gamla som mig, alternativt äldre). När man lekte lekar, man hittade på saker.. använde fantasin helt enkelt. Men i takt med att tekniken förbättrades så försämrades fantasin, idag är ett bra bevis på det.

Jag är hos David, han skulle tvätta. I väntan på att allt skulle bli klart och dessutom torktumlas (ca 2h) så satt vi kvar i tvättstugan. Vi pratade och hade kul. Hittade på lekar med klädvagnar och diverse lösa artiklar som fanns tillgängliga. Men så fort vi kom upp till hans lägenhet igen så slutade vi prata med varandra, bortsett från ett "titta här, det här är askul". 

Nu sitter vi med en varsin laptop i knät och smattrar på tangentbordet. Jag tittar på honom, han tittar ner. Våra blickar möts aldrig, inte ens vid random meningar som pratas. Man säger dem ut i tomma intet, man räknar inte med att få ett svar. Vi har försvunnit ut i cyberspace, kan man säga. 

Lite synd, kan tyckas. Men ändå orkar jag inte göra något åt saken. Nu ska jag snart hem och duscha, innan jag beger mig till Norra Brunn för att uppträda igen. 

Vad gör ni ikväll? Cyberspace, tv eller vänner? 

På min blogg på 1000apor berättade jag ofta om, som jag valde att uttrycka det, "intressanta" människor. Oftast kom dom fram till en när man var ute och de var lite onyktra.. men inte alltid. Jag tänkte att jag skulle fortsätta på det spåret.. blev lite inspirerad efter igår, kan man väl säga.

Vi var ett ganska stort gäng som hade letat oss vidare till EGO vid 1-tiden ungefär, kanske 12 stycken. Väl där kom det fram lite människor som ville prata, inget konstigt med det. Så när jag står och pratar med två tjejer som är i fullt sjå om att berätta om Nacka Gymnasium där de går i skolan, så knuffar en annan tjej in sin tjejkompis i mig. Jag flyttar på mig, ställer mig ett par meter längre bort och fortsätter prata med de jag pratade med innan. 

När de sedan har gått så kommer en av de andra tjejerna fram

- Ursäkta att jag knuffade in min kompis i dig, men hon vill så gärna prata med dig.

Jag - Ok, men då är det faktiskt bättre att hon bara kommer fram och pratar istället för att du knuffar in henne i mig.

- Men.. du var ju upptagen. 

Ja du.. vad säger man här?

Jag skrattade bara..