Det var årskurs 8, och dags för den årliga vårliga friluftsdagen. Som vanligt så fick man välja om man ville åka in till Uppsalas äventyrsbad, åka skridskor, åka skidor eller vandra runt menlöst.
De flesta passade på att åka till Kungsberget och åka skidor, och varje år var det samma envisa tjatande om att jag skulle följa med. Förmodligen listade de ut hur urusel jag skulle vara, och att de skulle kunna skratta gott på min bekostnad. De hävdade att "det var precis som att åka skridskor", eftersom jag då spelade hockey. Detta, mina damer och herrar, är vad som kallas för en lögn. De övertalade mig dessutom att hyra blades istället för skidor, eftersom detta skulle vara mer lätthanterligt. Ytterligare en lögn.
Men så detta året lyckades de till slut. Jag tänkte att jag måste ju prova på det någon gång. Men mina vänner fick lova att de skulle ta bra hand om mig, och hjälpa mig i barnbacken tills jag kunde klara mig själv. Även detta var en lögn.
När vi kom fram, och de hjälpte mig på med min utrustning som jag hade hyrt, så bad jag dom ta med mig till barnbacken. Efter att ha ramlat två-tre gånger i liften så kom vi till slut äntligen igång. Vi började åka uppåt. Och sedan fortsatte vi. Och fortsatte. Till slut var vi högst uppe i Svarta backen och sa "Nu finns det bara en väg ner. Hejdå" Sedan försvann de ner.
Jag hade ju inget val. Det var bara att ge sig av. Med min osexiga mössa med öronlappar så for jag ner för backen, jag formligen flög stundtals när det var små "gupp". Alla andra i backen var fegisar som svängde och sådant som sänkte farten, men inte jag. Raka vägen ner bara, skrikandes "AKTA!" då och då för att de svängande idioterna inte skulle bli påkörda. När det gick som fortast så kom jag på att de hade sagt åt mig att man skulle göra ett "V" eller en "Pizzaslice" av skidorna för att bromsa. Så jag gjorde det, men inte fan bromsade jag. Nej, jag flög.
En vän, som jag hade flugit förbi vid det här laget, sa att det såg ut som i tecknade filmer när folk flyger ihop. Man ser ett ben sticka ut här. En arm där. Någonstans i det där tumultet så fastnade spetsen på min blade i snön, medan mitt ben fortsatte rotera. Jag vred knäet ganska illa och fick i tre års tid efter det här besöka diverse sjukgymnaster för att försöka fixa felet. Än idag är mitt högra knä snett, vilket gör att jag inte kan ligga raklång på mage ordentligt.
Det var mitt första åk, på min första skidresa.
emma
6 maj 2009 19:45
låter ungefär som min först skidresa. blev oxå uppdragen i en stor backe, fast ja inte kunde åka. dock flög jag inte när ja försökte stanna, jag ramla bara på rumpan.
Madeleine
6 maj 2009 19:50
haha förlåt det lät kul när du åkte fullfart ner för jag kunde se det framför mig.
Men sammtidigt så är det synd om dig och ditt knä. Du får ta hand om det!
Men ja, jag tror alla har vart med om något liknande tyvärr
http://www.juustdaance.blogg.se
Henke
6 maj 2009 20:27
Schyssta kompisar
Hoppas att dom fick grova skuldkändlor :p
Maja
6 maj 2009 20:28
Hahaha, jag känner så jävla mycket igen mig. Åkte med en massa kompisar på skidresa till Alperna. Upp i svarta backen for vi förstås första dagen. Det såg bra ut för mig i början, sa de. De trodde jag var jätteproffsig som glatt började flyga nerför backen. Vad som egentligen hände var att jag tappade all kontroll under min första helvetesfärd som jag abrupt avslutade i ett otroligt praktfullt snömoln.
Jag tror inte de förstått hur mycket amatör jag var på skidor! Eller så ville de ha kul åt mig... Det fick de dock inte. Jag saknade nämligen ditt mod (alternativt din dumdristighet) och tog mig i fortsättningen ner genom att sakta, sakta glida från ena sidan av backen över till den andra, sedan "vända" - det vill säga glida okontrollerat utför i ca 30 meter innan jag ramlat ihop i en hög, rest mig upp igen och fortsatt glida försiktigt över till andra sidan för att göra en ny fin vändning. Blev varvad både en och två gånger på vägen. Och jag tvingade mina kompisar till svikare att snigelåka ner med mig medan jag nöjt betraktade (så gott jag nu kunde det genom mina immiga, snötäckta googles) hur gärna de ville fortsätta fara neråt när de tog sig ner en liten bit för att vänta på mig.
Jag sålde min skidutrustning igen efter den resan. Alperna är utan tvekan bäst på sommaren - vandring, mountinbiking och forsränning.
http://domvetingetomoss.blogg.se
Soppan
6 maj 2009 20:53
Förlåt, det lät ganska kul. Önskar jag var dör och såg det hela. x). Fast det är synd om dig att du skadade dig så som du gjorde.
kram
6 maj 2009 21:19
...gissar att det även var ditt sista åk, på din sista skidresa! synd, det är så sjukt kul att åka skidor och hänga i fjällen!
lina
6 maj 2009 21:21
nej ush va hemska kompisar du hade när du var liten. Men de var kul i början, men sen mot slutet var det inte alls kul. Inga bra kompisar alls
http://linainredare.blogspot.com
K
6 maj 2009 21:30
Det liknar ganska mycket mitt första (och sista) åk. Jag var mindre, kanske 7 år och min mamma skulle lära mig att åka skidor. Så hon ställde mig i en backe och gav mig instruktionen: "böj på knäna". Som om det skulle hjälpa! Jag åkte rakt ner, fortare och fortare, tills jag var tvungen att bromsa genom att ramla åt sidan. Sen ville jag inte prova mer, men mamma övertalade mig till att åka en andra gång. Då skadade jag foten och sedan dess har jag inte åkt skidor. :P
B
6 maj 2009 21:37
stackars !
åkte oxå i just den(:O) backen på mitt första åk.. slutade dock lyckligare.. men hade heller inte fått nån lärdom i hur man bromsar så satsade på o svänga, rakt in i skogen! reste mej o åkte igen.. för o krasch in på andra sidan... men älskar slalom nu! trots att min kära kompis säger akta skogen me ett brett flin ungefär varje gång jag nämner skidor.
vill gärna höra den spännande fortsättningen.. blev d några fler skidresor för dej? ^^
http://gladating.bloggagratis.se
Emma The Queen
6 maj 2009 22:43
Det där låter precis som min andra och sista skidrunda jag gjorde i sexan! Det var friluftsdag och alla skulle till Bygdsiljum. Eftersom jag hade åkt en gång tidigare på just det stället till och med så trodde jag att det skulle bli skitkul. När vi kom dit ville alla åka den brantaste backen, men jag sa att jag bara hade åkt slalom en endaste gång i mitt liv och att det var i familjebacken. Mina vänner tvingade i alla fall med mig till den branta och det var fan inte bra gjort. Jag fick genast världens fart och drog ett störtlopp nedför backen. När jag insåg att det var lönlöst att försöka bromsa eftersom jag definitivt skulle ramla då, så försökte jag hålla mig på skidorna tills vi kom ner. Det funkade inte. Det kom ett litet gupp och jag ramlade så jävla hårt. På nacken. Min tvillingsyrra kom åkandes och var helt förstörd när hon såg mig ligga där halvt död. Jag fick åka snöskoter upp och tillbringade resten av dagen utanför fikastugan med en nackkrage. De ville att jag skulle ligga i sjukstugan resten av dagen egentligen, men eftersom jag tyckte att jag var värsta krigaren så sket jag i det. Idag kan jag inte ligga på rygg med typ en kudde bakom när jag ser på tv eller nåt speciellt länge, kanske tio min innan det strålar smärta från nacken till ryggen som gör FÖRJÄVLIGT ont! Sen kan jag inte bära tunga väskor heller, då går axlarna och nacken sönder. Men jag är lika glad för det, hellre det än att bryta nacken! Så, det var typ det jag hade att säga här i min lilla novell. Men jag känner i alla fall med dig, Soran! :)
http://magganocarro.blogg.se
Z
6 maj 2009 22:45
Jag känner igen mig lite i din situation och det är inte kul :/
vart i den situationen men jag var betydligt mer erfaren på skidfronten problemet var att jag inte åkt på ca 3 år så man var lite ringrostig. Första åket så åkte vi nerför "Familje backen" så fan heller att det var, det var värsta guppen och på slutet ett "gigantiskt" hopp. Jag åker full fart nerför backen och så kommer jag till "monster" hoppet flyger ca 6-7 meter, kändes som det i alla fall. När jag väl landar så svänger backen av och där ser jag framför mig en vägg av skog och kommer precis som du på att man kanske ska ploga och det gör jag, inte fan hjälpte det jag flyger rakt in i skogen och gör några kullerbyttor, men jag klarade mig oskadd.
rebecka umeå
6 maj 2009 22:46
Jag känner igen mig. Ännu värre, jag är en av dom där som inte åker slalom och snowboard OCH ÄR NORRLÄNNING! Hur mobbad tror du man inte blir då?! En som inte åker upp till hemavan på sport- och påsklovet. Dom tvingade med mig en gång, till en närliggande backe på en friluftsdag. Jag provade inte ens. De var för högt. Jag drack varm choklad. Det var mycket bättre så. Tur att man inte vågade och aldrig kommer att våga. Ibland ska man ta det säkra före det osäkra. Det var nog precis det du fick lära dig :)
Julia
6 maj 2009 23:06
Det där låter ungefär som min första skidresa..
Skadade också mitt stackars knä, det är nu 6 år sen och knät är fortfarande inte okej..
Med andra ord, lider med dig;)
http://gnisslia.blogg.se
Sanna
7 maj 2009 00:47
Jisses, kastade du dig bara rakt utför utan skydd som hjälm, arm- och knäskydd och kanske munskydd också?
...fast du är väl inte lättlurad Soran? :)
Tråkigt med men som man kanske får ha resten av livet. Du får göra om det så kanske knät vrider sig tillbaka rätt nästa gång...:) *skojar*
http://sancha
Sara
7 maj 2009 01:05
Det här var nästan det roligaste jag läst i hela mitt liv!
Emma
7 maj 2009 06:13
Folk skriver att det här är en skitkul historia och något av det roligaste de har läst. Själv hoppas jag att du aldrig mer lät dessa människor vara dina vänner igen. Och jag hoppas ännu mer att ditt nästa blogginlägg handlar om hur du hämnades på dom jävlarna! Kram på dig Soran
http://www.emmaostlind.bloggagratis.se
Roxbury
7 maj 2009 08:53
Kanske kan du stämma dina vänner eftersom det indirekt är deras fel att ditt knä inte är som det ska? :)
Min första skidresa innebar flera fall ur liften samt endast åkning i barnbacken. Likaså min andra resa.
Den tredje (och absolut sista) var ännu värre. Min dåvarande sambo tvingade med i en sådan där lift som man sitter två i.
Halvvägs upp för backen börjar jag glida ur liften och min sambo kämpar för att hålla mig kvar. Det går inte så bra. Jag ramlar ur, får den tunga liften i huvudet och landar på marken. Min sambo ska hoppa ur och hjälpa mig, eftersom jag ligger mitt i vägen, men det går inte som planerat så han landar på mitt huvud. Jag svimmar av en stund. När jag vaknar är jag yr, har ont i huvudet & nacken och inser att jag måste ta mig ner för en av de värsta backarna... Fantastiskt. Jag behöver kanske inte tillägga att det endast blev ett åk för mig den dagen?
Numer ägnar jag mig hellre åt lite lugnare aktiviteter, såsom TV-spel :)
http://roxbury.bloggagratis.se
Sofia
7 maj 2009 11:32
Skitresa?
Roziie
7 maj 2009 11:59
På min första skidresa någonsin åkte vi till Ulricehamn och åkte. Jag gick i åttan och hade aldrig i hela mitt liv åkt skidor. Det enda som hade gällt för mig under åren var pulka, snowracer och stjärtlappar. Steget över till skidor var ganska stort. Det kändes som att jag var det enda miffot som inte visste hur man hanterar ett par skidor och en backe. Jag åkte knappliften upp i barnbacken. Först hade jag lyckats ramla ett par gånger men till slut lyckades jag med liften. När jag åkte (störtlopp) ner så glömde jag hur man bromsar och åkte rakt in i en bänk. Det gjorde så jävla ont, men det var kul så jag fortsatte åka!
Roziie
7 maj 2009 11:59
Du klarar ju inte av 22 inlägg så här har du 23.
Pihlen
7 maj 2009 12:56
Hahaha, rolig historia!
synd att du skada knät bara!
Men hade gärna velat se dig åka nerför backen där x)
Gun
7 maj 2009 22:27
Trist med ditt knä. Jag minns när du gick i femman i Knivsta och var en liten söt kille i stort lockigt hår och redan små fjun på överläppen. Du var jätteduktig i skolan, alltig glad och gullig. Och nu njuter jag av att se din framgång.
Fanny
8 maj 2009 19:59
Min första skidresa gjorde jag med skolan när jag gick i femman. Eftersom att jag var nybörjare hade mina föräldrar anmält mig till skidskola. Jag var klart äldst av barnen i skidskolan och fick därför inte speciellt mycket hjälp. "Såhär plogar man, nu kan du åka ner". Jag åkte ner, men lyckades inte stanna, utan åkte rakt in i ett ställ med skidor som rasade åt alla håll! "Bra, nu kan du åka själv" var kommentaren jag fick när läraren och småbarnen kom ner.
http://fannymillom.blogg.se
