En snabb fundering bara innan jag springer iväg till en skämtskrivarstuga med två judar...

Var det svårt att hitta honom? 

Som jag nämnde igår så hoppade jag in istället för Jakob på Blue Moon Bar för att skämta i en kvart eller så. Jag gick upp som sista akt innan paus, och den som skulle presentera mig var min vän Kodjo. Eller, min föredetta vän, ska jag kanske säga.

Han frågade mig innan om jag ville ha någon särskild presentation, "nej, gör som du vill. Det blir säkert bra". Så borde jag inte ha sagt.

Hans presentation av mig, under vad som var en ganska mysig och lugn kväll, var en enda stor hyllning som varade i över två minuter. Jag var bäst, hette det. Jag skulle få alla att falla ur stolarna, hette det. Jag var bättre än Dave Chapelle, Eddie Murphy och Eddie Izzard tillsammans, hette det. Och så fortsatte det. I minutrar. 

Det, mina damer och herrar, är vad vi kallar "att bygga en uppförsbacke för någon". Giget gick sedan bra, men det nådde naturligtvis inte upp till något av det som Kodjo sa.

Nästa gång är det jag som ska presentera honom...