Direktlänk till inlägg 10 oktober 2008
Det var den här låten jag lyssnade på när jag mindes min första kärlek igen. Nu var det olycklig kärlek, men det är ett återkommande mönster i mitt liv. Jag har aldrig vart lycklig kär faktiskt. Lite trist, kan tyckas.
Men den här låten då, en Mariah Carey som är briljant. Som inte håller på att vara upptagen med att försöka vara "sexig" utan bara sjunger från hjärtat. Och jag minns att det var ett disco, ett mellanstadiedisco. Vi gick i årskurs fem, och inte längre i samma klass, men jag var fortfarande dödskär i den här tjejen. På den tiden var det inte längre pinsamt att dansa tryckare med tjejer, utan man frågade varandra i bilen hem ”hur många dansade du med? Jag dansade med fem stycken”. Och det betydde inte heller någonting speciellt, dansen hade inte längre någon laddning. Det var en grej man gjorde för att inte vara töntig. För att inte vara den som ”inte fick dansa tryckare med någon”.
Men så spelas den här låten och jag tar återigen mod till mig och frågar Rebecka om hon vill dansa. Hon säger ja, gullig som hon är. Vi står där och kramas, som två riksmongon som inte kan hålla takten om deras liv så hängde på det. Så grips jag tag i en känsla av hur otroligt rätt det här känns. jag har ingen större koll på vad det är hon sjunger, men jag känner att det är rätt. Ni vet, ibland kan bli så att man bara släpper allt och låter känslorna föra en vart som helst. När allt i livet känns som att det är på rätt plats. Ni vet vad jag pratar om va? Det hände mig under låten, jag faller i trans och håller om henne hårt. Omedvetet. Så att hon inte ska kunna försvinna ur mina taniga, 11-åriga armar. Så att hon för alltid ska finnas intill mig. Men det här är ju bara i mitt huvud och i min kropp. För henne måste det bara vart obehagligt att jag höll om henne så hårt. Jag kan till och med tänka mig att det gjorde lite ont. Men hon sa ingenting, underbar som hon var. Utan hon bara dansade vidare tills låten tog slut, sedan sprang vi åt varsitt håll. Såsom man gör när man går i femman.
Senare den kvällen tog jag åter mod till mig och frågade chans på henne ytterligare en gång. Allt kändes så bra, och jag tänkte att hon kunde fullända det hela genom att säga ja och därmed göra mig till den lyckligaste lilla snorungen i hela Knivsta. Ja, i hela världen faktiskt, så som det kändes då. Jag tänkte att det kanske fanns en minimal chans att hon kände samma sak. Det gjorde hon inte. Nu sa hon ”nej” på en gång.
Jag förbarmade mig själv. Hur jag kunde vara så dum i huvudet att tro att någon kunde älska mig? Jävla idiot.
Men den här låten tar främst fram den känslan jag hade när jag höll om henne. Och den var ingenting annat än magisk.
God Natt.
Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special. Återkommer snart med mer info. ...
Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...
Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...
Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...
Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags. Det är festligt m...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|