Direktlänk till inlägg 10 oktober 2008

God Natt

Av Soran Ismail - 10 oktober 2008 00:56

Det var den här låten jag lyssnade på när jag mindes min första kärlek igen.  Nu var det olycklig kärlek, men det är ett återkommande mönster i mitt liv. Jag har aldrig vart lycklig kär faktiskt. Lite trist, kan tyckas.


Men den här låten då, en Mariah Carey som är briljant. Som inte håller på att vara upptagen med att försöka vara "sexig" utan bara sjunger från hjärtat. Och jag minns att det var ett disco, ett mellanstadiedisco. Vi gick i årskurs fem, och inte längre i samma klass, men jag var fortfarande dödskär i den här tjejen. På den tiden var det inte längre pinsamt att dansa tryckare med tjejer, utan man frågade varandra i bilen hem ”hur många dansade du med? Jag dansade med fem stycken”. Och det betydde inte heller någonting speciellt,  dansen hade inte längre någon laddning. Det var en grej man gjorde för att inte vara töntig. För att inte vara den som ”inte fick dansa tryckare med någon”.


Men så spelas den här låten och jag tar återigen mod till mig och frågar Rebecka om hon vill dansa. Hon säger ja, gullig som hon är. Vi står där och kramas, som två riksmongon som inte kan hålla takten om deras liv så hängde på det. Så grips jag tag i en känsla av hur otroligt rätt det här känns. jag har ingen större koll på vad det är hon sjunger, men jag känner att det är rätt. Ni vet, ibland kan bli så att man bara släpper allt och låter känslorna föra en vart som helst. När allt i livet känns som att det är på rätt plats. Ni vet vad jag pratar om va? Det hände mig under låten, jag faller i trans och håller om henne hårt. Omedvetet. Så att hon inte ska kunna försvinna ur mina taniga, 11-åriga armar. Så att hon för alltid ska finnas intill mig. Men det här är ju bara i mitt huvud och i min kropp. För henne måste det bara vart obehagligt att jag höll om henne så hårt. Jag kan till och med tänka mig att det gjorde lite ont. Men hon sa ingenting, underbar som hon var. Utan hon bara dansade vidare tills låten tog slut, sedan sprang vi åt varsitt håll. Såsom man gör när man går i femman.


Senare den kvällen tog jag åter mod till mig och frågade chans på henne ytterligare en gång. Allt kändes så bra, och jag tänkte att hon kunde fullända det hela genom att säga ja och därmed göra mig till den lyckligaste lilla snorungen i hela Knivsta. Ja, i hela världen faktiskt, så som det kändes då. Jag tänkte att det kanske fanns en minimal chans att hon kände samma sak. Det gjorde hon inte. Nu sa hon  ”nej” på en gång.


Jag förbarmade mig själv. Hur jag kunde vara så dum i huvudet att tro att någon kunde älska mig? Jävla idiot.


Men den här låten tar främst fram den känslan jag hade när jag höll om henne.  Och den var ingenting annat än magisk.


God Natt.

 
 
Ingen bild

Josse

10 oktober 2008 01:31

ojojoj, vad du är bra.

 
Malle

Malle

10 oktober 2008 02:33

ojoj vad jag känner igen mig,och ojoj vad bra du skriver :)

http://maddedans.blogg.se

 
Ingen bild

sara

10 oktober 2008 07:03

när du skriver så där kommer alla tjejer älska dig, en jätte fin text verkligen :)

 
Sofie

Sofie

10 oktober 2008 08:33

Fint!
En låt som för mig tillbaka till mellanstadiediscon är Celine Dions - Think Twice.
Dansade ni också tryckare med kroppen en armlängd bort och de mer vågade tätt intill?
Haha så underbara minnen.
/S

http://sofiespekulerar.blogg.se

 
Ingen bild

She

10 oktober 2008 09:54

Ibland skriver du så vackert att det känns som man själv står där på discot och kramar livet ur den man tycker så mycket om.

Jag hade inte tänkt så tidigare men jag är nog också en sån som egentligen aldrig varit lyckligt kär.
Kanske korta perioder.

Men jag tänker, att dom som skaffar nya flick/pojkvänner varannan månad och är kära hit och dit, egentligen inte förstår vad riktig kärlek är, för så lätt kan det väl inte vara?
Varför har jag då inte lyckats hitta en enda undertiden de har haft 15?
Men det är säkert bara ett försvar från min sida.
Det är inte att det inte funnits möjligheter, jag har bara inte blivit kär.
Har jag blivit kär har det varit olyckligt.

Fan vad sorgligt det är nu när man tänker efter.
That´s life i guess.
Vi kanske är sånna som "mate for life" och nöjer oss inte förrän vi hittat den rätta :)

 
Lisa

Lisa

10 oktober 2008 10:53

Moderskänslorna svallar över på denna sidan dataskärmen:
"Jag har aldrig vart lyckligt kär faktiskt".

Du är ju faktiskt inte så gammal...
Upp med hakan, det finns lock till alla grytor!

http://mittlivsomasil.blogspot.com

 
Just a girl in this world

Just a girl in this world

10 oktober 2008 11:53

Men finns "den äkta kärleken" då? Asså med risk för att låta bitter så måste jag ställa frågan till er som påstår er veta. Jag är också ung iofs men vadå är det en mognads process då? För om man skriver att "Du är faktiskt inte så gammal" så funderar jag över hur det va när man var yngre? Då var man ju kär hela tiden. Det är ju först nu jag börjar förstå att "den äkta kärleken" mest är ett påhitt? Jag tycker det handlar om att "nöja sig". Min vänner "nöjer sig" och jag vägrar. Så om jag inte är "så gammal" och det går utför vad gäller tron på kärleken nu, sitter jag ensam när jag är 60 då? Är jag ett hopplöst fall? Panik! Ähhh nu trasslar jag in mig själv! Det var helt enkelt bättre förr! :P

//J

http://www.justagirlinthisworld.bloggagratis.se

 
Niclas B

Niclas B

10 oktober 2008 12:15

Till Er Bitterfittor, ursäkta uttrycket!: Leta inte så febrilt! Älskar man sig inte själv först kan man inte älska någon annan på riktigt. Släng offerkoftan nu! :-)
Och visst finns den äkta kärleken, kanske inte för alla men letar man och dessutom på fel ställen (Läs: krogen) så minskar chanserna.
Fin text, Soran!

http://niclas-b.bloggagratis.se

 
Lian

Lian

10 oktober 2008 12:47

Va guuuulligt :D

http://www.natalyw.blogg.se

 
Ingen bild

Lori

10 oktober 2008 13:58

vad gulligt nördigt, men fint!

 
Nico

Nico

10 oktober 2008 14:24

Så sjukt fint att jag har tårar i ögonen.

http://plaettan.blogg.se

 
Ingen bild

elin

10 oktober 2008 14:25

du älskar henne fortfarande va? Man kan aldrig glömma sin första kärlek och man vill som inte släppa taget, man jämför alla andra med den personen och dom är aldrig riktigt lika bra..

 
Ingen bild

Evangelia

10 oktober 2008 14:35

Fin tekst.. :)

 
andrea

andrea

10 oktober 2008 15:17

Jag vet vad du pratar om..
klart att någon kunde älska dig!

http://andreaf.bloggagratis.se

 
Mikaela

Mikaela

10 oktober 2008 17:16

Jag läste en text om lycka en gång, där ett förslag på sann lycka var första kyssen med en Ny Stor Kärlek. Då insåg jag att jag inte haft någon, eftersom jag bara varit olyckligt kär jag med. Vid sådana tillfällen känns det hopplöst trist, men annars är jag nog en rätt sorglös person som tänker att det ordnar sig.
Och "Just a girl in this world": Jag tror att de som skrev så syftade på att han har gott om tid att finna fler kärlekar.

http://stalkamig.blogg.se

 
Ida

Ida

10 oktober 2008 18:37

Åh, jag blev lite rörd av det där. Fint skrivet Soran.
Jag undrar om jag inte blev lite kär i dig nu.

http://sippingtea.devote.se

 
Ingen bild

Lina

10 oktober 2008 19:52

usch börjar nästan gråta när du skriver så fint! känner igen mej..

Men kom igen nu Soran! Ryck upp dej! Du är 20 år och har hur lång tid som helst på dej! Tänk bara på alla som vill träffa dej efter det här inlägget! (Jag hoppas verkligen att jag får träffa dej nån gång) Har tänkt på att det ofta är folk som vill ta en fika med dej och du skriver alltid att "klart vi ska ta en fika" hur ofta blir de en fika egentligen? Du kanske skulle passa på... tänk om drömtjejen finns där! Kom igen nu! Fika lite mer!

förresten, älskar låten...

 
Ingen bild

Marie

10 oktober 2008 22:03

Ååååh vad du är bra!

 
Felicia

Felicia

11 oktober 2008 00:34

I lågstadiet och mellanstadiet var jag tjock och kär i Jonas. Han tackade ja en gång när jag bjöd upp, på sista discot innan vi slutade tvåan eller kanske trean. Vi dansade till Total eclipse of the heart, och sexorna som höll i discot hade en jury som klappade dem i ryggen som gick vidare i tryckartävlingen. Jag och Jonas vann, och jag var så jävla glad.
Jag var den enda som inte fattade att han bjöd upp mig som ett skämt. Och att sexorna lät oss vinna som ett skämt. Sen skrattade alla hela kvällen, och först på hemvägen berättade min kompis att de drivit med mig. Mitt hjärta brast alldeles.

http://www.metrobloggen.se/felis

 
Ingen bild

Rebecka

10 juni 2009 15:04

Du är den finaste människan i hela världen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Soran Ismail - 23 mars 2010 17:13

Eftersom hemsidan är nere av oklar anledning så kör jag på här tills vidare. Dessutom är detta länken som angivits från ticksters sida om min inspelningen av min stand-up special.   Återkommer snart med mer info. ...

Av Soran Ismail - 13 september 2009 17:36

Då står det äntligen klart vart jag ska flytta, och min förhoppning är naturligtvis att ni följer med mig i flytten. Vill ni göra det så klickar ni här ...

Av Soran Ismail - 12 september 2009 09:39

Det är segt nu, jag förstår det. Men det beror inte på mig. Inte längre i alla fall. Är det någon ni ska vara upprörda på nu så är det något företag som heter Crystone, utan att säga för mycket. Förhoppningsvis är allt löst i eftermiddag, ingen vill ...

Av Soran Ismail - 11 september 2009 02:24

Eftersom det inte riktigt finns någon godtagbar ursäkt till att bara försvinna ur en relation såsom jag har gjort, helt utan förklaring, så låter jag bli att ens ge det ett försök. Det här blir egentligen inget kul inlägg. Inte heller intressant. Ani...

Av Soran Ismail - 18 augusti 2009 17:38

Jag vet. Uruselt bloggande. Men det kommer igång, så fort nya siten är uppe. Ska till de som designat sidan på Fredag kl 14 så de kan visa mig allt jag inte förstått mig på. Tills dess - här är två bilder från travet i lördags.     Det är festligt m...

Ovido - Quiz & Flashcards