Dagen har gått till att sitta och spåna idéer med Måns till vår medverkan i Fredag Hela Veckan nästa vecka. Vi kom på några roliga idéer som förhoppningsvis blir kul i tv också. 

Efter mötet hade jag tänkt åka till Knivsta och hälsa på mor och far men låter bli på grund av vädret. Det är vidrigt.

Det är som att lyssna på P1 i Sovjet på finska samtidigt som Dansbandskampen På Is sänds på storbildsskärmar runt omkring dig. Under tiden läser Leif GW Persson erotiska noveller på arabiska samtidigt som han tvingar i dig öl blandat med Ramlösa. Vidrigt, var ordet.

Det underlättas inte heller av att jag är så lat att jag väntar tills det går hål i mina skor innan jag börjar fundera på att köpa nya. Så har det blivit nu. I högra hälen. Ett stort hål. Vattnet går rakt igenom. Jag kunde i princip lika gärna gått ut med endast en vänstersko, funktionen hade vart densamma. I princip alltså. Så i morgon måste jag åtgärda det också. 

En annan sak jag ska göra är att uppträda på Norra Brunn, för er som är intresserade. Och det är ni ju, för annars hade ni inte vart här.

Eller hur? 

En av de två presenterna jag fick häromdagen var ju en Bamse. Anledningen var ett blogginlägg jag skrev på 1000-apor, men eftersom många av er är nya så tänkte jag ge er förklaringen igen. 

När jag var liten så läste jag Bamse. De flesta var coola och läste Kalle Anka, men Bamse var min favorit. Han var my boy, så att säga. Det jag gillade med Bamse var att han kunde spöa vem fan han ville, men han gjorde aldrig det för han var snäll. Om man inte hade gjort sig förtjänt av det dvs.  Han var alltså stark, så han kunde slåss om han ville, men han valde att inte göra det. Så ville jag också vara.

Jag har ett väldigt starkt minne från när jag var sex år gammal. Vi var ganska nyinflyttade i Knivsta och jag var ute på gården och lekte med de andra barnen. Ett av de andra barnen ville slåss med mig. Av ingen anledning alls, jag hade ju inte gjort någon något ont. Jag ville verkligen inte bråka. Jag var otroligt feg av mig, men man skulle ju hävda sig. Man kunde inte säga att man inte vågade slåss. Dessutom så var den här killen ett år yngre än mig, men han var större och därför också starkare.

Han närmar sig mig och jag känner verkligen hur paniken rusar genom kroppen. Jag glömmer aldrig den känslan. Den ångesten. För varje sekund som går så blir jag mer och mer intvingad i ett slagsmål. Något som jag verkligen, verkligen inte ville vara med om. Jag skriker ”NEJ, NEJ!” åt honom. Mot honom. Som om kraften av orden som slungades i hans riktning  skulle få honom att backa. Till slut ser jag ingen annan möjlighet, tusen tankar rusar genom huvudet. Jag har gjort allt jag kunnat för att försöka klara mig från ett slagsmål med hedern i behåll, såsom jag såg på det. Men nu gick det inte längre. Jag började gråta, vände mig om och sprang hem, skrikandes ”JAG ÄR SOM BAMSE! JAG ÄR SOM BAMSE!”. Allt för att intala mig om att jag visst var stark. Jag var en stor pojke. Jag kunde slåss. Jag VILLE bara inte. Varför kunde han inte bara respektera det!? Varför kunde ha inte bara låta mig vara i fred? Jag hade ju inte gjort honom någonting.

Jag öppnade dörren och sprang till mamma i soffan. Slängde mig i famnen på henne. Samtidigt som jag fortsatte hänga mig kvar vid samma mening, nu snyftandes. Tyst för mig själv, allt för att inte min världsbild skulle rasa samman. ”Jag är som Bamse… som Bamse.”. ”Ja min son, du är som Bamse. Du är min Bamse.”

God Natt.

Det är en av de största fördelarna med att bo i Stockholm, jämfört med Knivsta. Det är mycket lättare att vara spontan. Utbudet är mycket större (inte mycket att skryta med eftersom det är obefintligt i Knivsta, men ni fattar poängen). Nu ringde David och frågade om jag skulle med ut, samtidigt som jag fick sms från några andra vänner som redan är ute. Då kör vi på det. Utgång. Klockan halv-midnatt på en söndag.. bara i Stockholm.

Idag har vart en riktigt bra dag. Utöver ett fantastiskt bra gig i Jakobstad inför en underbar publik så hade vi en riktigt trevlig utekväll i Vasa. Ovanpå detta ser jag nu att Liverpool, Brynäs och Inter alla har vunnit sina matcher. Dessutom har både Zlatan och Gerrard gjort mål. Som en extra bonus så förlorade Arsenal. Härligt.

Jag loggar in på min Facebook och reagerr på antalet vänner-förfrågningar. Visst att det trillar in ett tio-tal om dagen, men nu var det närmare 50 stycken. Samtidigt läser jag era kommentarer och kommer på att Extra Extra har sänts idag, vilket jag hade glömt bort helt. Fokuset låg på jobbet som skulle göras idag, inte det som gjordes i tisdags. Och jag undrar om inte Måsses uppmaning till tittarna att lägga till mig på facebook minsann klipptes med? Det känns som det. I övrigt hoppas jag att programmet blev bra.. som vanligt har jag själv missat det och till skillnad från Parlamentet så läggs de sällan ut på youtube. 

Jag lämnar er med en låt framförd av två deltagare i årets Idol. Ett klipp som majoriteten av er säkert redan har sett. Eftersom jag har jobbat så mycket under hösten så har jag missat i princip varje avsnitt av idol, vilket är synd. Men jag försöker kolla ikapp så gott jag kan på nätet, och min uppfattning (likt många andras verkar det som) är att det här årets finalfält är det överlägset sämsta i tävlingens korta historia. Men två som sticker ut är Anna och Kevin. Kul då att de framförde en låt tillsammans och gjorde det riktigt bra dessutom. Finns det någon rättvisa så är det de som gör upp i finalen, när nu den är. 

Kul att se Anna visa lite känslor också. De klipp som jag sett tidigare har vart väldigt monotona och enbart byggt på hennes enastående röst. Men här fick man se att hon lever. Riktigt bra tycker jag. 

God Natt.

Ps. Grattis på 21-års-dagen Erika Lidman. Ds. 

Nu står hasse på scenen och gör succé. Helt sjukt. Han har "the gig of his lifetime" i jakobsberg. Jag har aldrig någonsin sett någon vara så bra som hasse är ikväll. Han är verkligen magisk.

Att "lyfta taket" har fått en ny innebörd nu.

Ute är det snö och blåst, men här inne i lokalen är det kaos för att det är så mycket folk. Publikrekord i jakobstad säger de som jobbar här, det känns jävligt kul. De har till och med fått ta in folk bakom kassan.

Hur många personer det är? Ca 80 stycken..

Om det svenska ordet inte är kortare än det finska så får man skjuta folk. Det är lag på det.

Så här står det på en kassa på krogen vi ska uppträda på. Det här kan ju omöjligt vara ett ord. Det här är ju parodi på språk.