Det är Söndag idag, bara så att ni vet. En dag då man borde göra en massa saker men inte lyckas åstadkomma någonting. Nåja, jag kan ju alla fall redogöra för era resultat på den senaste undersökningen(i skrivande stund).

7.9 % tycker att det vore bra om vi hittade ett botemedel mot AIDS.

38% tycker inte att det vore bra om vi hittade ett botemedel mot AIDS.

11.8% svarar att ni kanske har AIDS.

och 42.3% har svarat att ni tycker att 16 är den bästa åldern att få AIDS i.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka dessa resultat annat än att de flesta av er verkar vara sjuka människor. Mycket sjuka människor.

Kommer ni ihåg när vi var små? (Jag utgår nu att ni alla är precis lika gamla som mig, alternativt äldre). När man lekte lekar, man hittade på saker.. använde fantasin helt enkelt. Men i takt med att tekniken förbättrades så försämrades fantasin, idag är ett bra bevis på det.

Jag är hos David, han skulle tvätta. I väntan på att allt skulle bli klart och dessutom torktumlas (ca 2h) så satt vi kvar i tvättstugan. Vi pratade och hade kul. Hittade på lekar med klädvagnar och diverse lösa artiklar som fanns tillgängliga. Men så fort vi kom upp till hans lägenhet igen så slutade vi prata med varandra, bortsett från ett "titta här, det här är askul". 

Nu sitter vi med en varsin laptop i knät och smattrar på tangentbordet. Jag tittar på honom, han tittar ner. Våra blickar möts aldrig, inte ens vid random meningar som pratas. Man säger dem ut i tomma intet, man räknar inte med att få ett svar. Vi har försvunnit ut i cyberspace, kan man säga. 

Lite synd, kan tyckas. Men ändå orkar jag inte göra något åt saken. Nu ska jag snart hem och duscha, innan jag beger mig till Norra Brunn för att uppträda igen. 

Vad gör ni ikväll? Cyberspace, tv eller vänner? 

På min blogg på 1000apor berättade jag ofta om, som jag valde att uttrycka det, "intressanta" människor. Oftast kom dom fram till en när man var ute och de var lite onyktra.. men inte alltid. Jag tänkte att jag skulle fortsätta på det spåret.. blev lite inspirerad efter igår, kan man väl säga.

Vi var ett ganska stort gäng som hade letat oss vidare till EGO vid 1-tiden ungefär, kanske 12 stycken. Väl där kom det fram lite människor som ville prata, inget konstigt med det. Så när jag står och pratar med två tjejer som är i fullt sjå om att berätta om Nacka Gymnasium där de går i skolan, så knuffar en annan tjej in sin tjejkompis i mig. Jag flyttar på mig, ställer mig ett par meter längre bort och fortsätter prata med de jag pratade med innan. 

När de sedan har gått så kommer en av de andra tjejerna fram

- Ursäkta att jag knuffade in min kompis i dig, men hon vill så gärna prata med dig.

Jag - Ok, men då är det faktiskt bättre att hon bara kommer fram och pratar istället för att du knuffar in henne i mig.

- Men.. du var ju upptagen. 

Ja du.. vad säger man här?

Jag skrattade bara..

Ni behöver absolut inte oroa er för att programmet skulle bli kaosartat, de är ju proffs allesamman. Men för min egen del så gick det för första gången riktigt tungt på en inspelning. Förhoppningsvis så syns inget av det i tv-rutan på Söndag.. men jag kände själv av det. Jag var lite för hård för parlamentet-publiken tror jag..

Men nu jävlar ska det bli revansch på Norra Brunn om ett par timmar. Jag ska uppträda med David, kom dit. Det kommer i alla fall bli kul, jag lovar! Efter det ska det festas, jag behöver verkligen det efter dagens inspelning.. Koppla bort tankarna helt. 

Hur ska ni spendera er fredagskväll?

Det är lite kaos här på inspelningsplats. Wahlström är sjuk och kraftigt medicinerad, så även Anders. Rheborg har tvingats ställa in i sista stund, så man har fått panikringa Dorsin som ställer upp. Men jag är redo i alla fall..

(ni får inte se skorna för det blev ett jävla liv sist)

Nu kör vi.. Full fart! 

Dagen har gått åt diverse möten och skämtskrivande i olika format. Jag har dessutom hunnit hem till mor och far för att säga hej någon timme eller så. Detta eftersom jag var tvungen att klippa mig till morgondagens spelning, och det är alltid far som sköter den sysslan. Det är vår "far-och-son-tid" kan man säga. Jag är även nyrakad, jag måste ju se lite ung ut. Jag är ju inte direkt 20 längre..

Väl hemma såg jag att jag tydligen visst hade fått en present på min födelsedag, tv4 hade skickat blombud hem till mig. Det var väldigt omtänksamt av dom. Och tur också att de skickades till Knivsta så mor kan avnjuta dom, för här hemma hade de bara förvandlats till skräp inom ett par dagar. 

Nu ska jag sova så jag orkar med inspelningen i morgon, och efter det uppträda på Norra Brunn.

Lämnar er med ett klipp på något som jag tycker hamnar väldigt mycket i skymundan när folk pratar om saker som Björn har gjort. Min personliga favorit är inte när han spelar brat eller sjunger sin låt till Carina Berg, utan jag föredrar "Benjamin" framförallt faktiskt. Om jag nu måste välja..

Mycket mer subtilt snygg, humor. Och underbart skådespel dessutom. 

Nu ska jag somna till Lugna Favoriter..

God Natt

God morgon mina små grodyngel.

Då är det dags att hoppa på tåget och genomlida en fyra timmar lång resa av illamående innan man är hemma igen. Eftersom jag vart uppe sedan kl 8 så mår jag redan illa som det är.. men å andra sidan är jag så pass trött att jag förhoppningsvis kan sova mig genom hela resan.

Vi får se hur det går, helt enkelt. I övrigt så är det väldigt många som hör av sig om diverse program och annat till våren och även lite längre fram. En del förslag är ju "lätta att tacka nej till" så att säga, men det är ändå smickrande att vara påtänkt. Ni kommer få veta vilka det är, framförallt som jag tackat ja till, i sinom tid. 

God Morgon..

Det fattade ni va? Att Agnes såklart inte hade skickat varken en signerad singel eller något brev? Den låg bara hemma hos min vän Erik Börén som jag sover hos, så då skojade jag lite. Agnes har nog ingen aning om vem jag är, annat än den lite läskiga killen som nämner henne i diverse artiklar trots att vi aldrig har träffats.

Men visst hade det vart kul om det varit sant? Det tyckte jag i alla fall. Därför ljög jag om det.

Min födelsedag har spenderats arbetandes i Malmö. Markus påpekade för Oslipat publiken att det var min 21-års dag så ca 150 personer ställde sig upp och sjöng för mig. Å ena sidan hatade jag det, för jag hatar när folk sjunger för mig, jag vet liksom inte vart jag ska ta vägen riktigt. Men å andra sidan är det självklart ett väldigt smickrande mottagande på en stå-upp klubb. Själva giget sedan gick bra, jag hade jävligt kul själv. Och efteråt satte jag mig med en gammal vän och drack lite och pratade mycket.

Men det här är nog min första födelsedag (förutom när jag bodde i USA) som jag inte träffat min familj på. Lite sorgligt, men mest för dom. Speciellt mor. Dessutom är det första födelsedagen utan presenter, men det gör inte så mycket för jag har allt jag vill ha i livet. Förutom kanske världens bästa tjej, men det är liksom inget man kan få bara sådär. Inte här i alla fall, hade jag vart i Kurdistan så kanske.. 

God Natt.