Då har det blivit dags för mig att åka till Uppsala. Igen. Den här gången är det på min kompis och kollega Johan Ståhls klubb på stadsteatern. Det är utsålt, så det känns riktigt skoj. Överlag så är det egentligen roligt att uppträda i Uppsala, men det beror väl på att det är "hemmaplan" för mig. 

Man delar samma referenser med publiken, och det är ingenting som är inövat. Det är äkta. Man vet att det är folks föräldrar som hänger på Flustret, och deras barn på BJ. Man vet att den bästa kebaben är på Kebab House, och man känner till att så fort tjejer börjar gymnasiet så sätter de sig på Cupido och äter en sallad. Man känner till hänget på bryggan så fort det blir plusgrader, och alla vidriga cyklister i stan. Man känner till cykeltaxikillen (Carl), och man vet vem biotanten är. Man känner till alla småorter runtomkring och hur steretypbilden av de olika gymnasieskolorna ser ut.

Det och mycket, mycket mer hjälper väldigt mycket när man ska simma runt de bojar av skämt som man har lagt upp. Genom att bojarna blir större, så vågar man sig ut på djupare vatten. Skulle någonting gå fel så är det väldigt enkelt att gripa tag i en boj och flyta omkring säkert ett tag, innan man ger sig ut i det djupa havet igen. 

Förhoppningsvis så drunknar jag inte ikväll. 

När 140 tecken är alldeles för mycket att läsa...

Underbar kritik och smart vändning på problemet, men de sista sekundrarna förstör alltihop. Helt onödigt.

Mitt namn under CS-spelandet igår var "Absolut inte n00b". Som sagt nyttjade jag chatfunktionen en hel del, vilket väldigt ofta roade mig enormt.

Absolut inte n00b - Ni är n00bs!

Random snorunge - Du är n00b!

Absolut inte n00b - Det är jag inte alls det. Titta på mitt namn!

Random snorunge - Titta på statsen

Absolut inte n00b - Stats är för bögar

Random snorunge - Jävla idiot

Absolut inte n00b - Eru?

Random snorunge - Käften

Absolut inte n00b - Visst är det soft med tuttar hörrni?

I takt med att deras irritaiton växte så ökade underhållningsvärdet för min egen del.

Och så höll det på. I timmar. 

Är jag stolt? Nej. Var det roligt? Ja. Kommer jag att göra om det? Garanterat. 

God natt, hörrni. Ni behöver inte oroa er för mig, jag överlever.

Idag har min vän Johan släpat med mig till Inferno. Det är något slags "lan" där det sitter en massa människor, som till 95 % är pojkar i högstadiet, och spelar diverse skjut och strategispel mot varandra. För Johan och hans sällskap så är det CS (Counter Strike) som gäller, vilket knappast gör mig mindre övertygad om att han skulle vara homosexuell. Jag har väl spelat CS någon gång tidigare, men får absolut anses som en n00b i dessa sammanghang. Däremot var jag ganska bra på Medel of Honor när jag var 15, som är ett annat socialt skjutspel.

Det var riktigt roligt att spela några timmar, även fast jag dog bra många fler gånger än jag dödade. Jag var Palestina, kan man väl säga. Men det absolut roligaste med dessa spel är att provocera. Jag älskar att driva med människor som tar sig själva, och det de håller på med på alldeles för stort allvar. Och riktiga CS-nördar har ingen distans. För dem är CS inget spel, det är en livsstil. En livsstil som väldigt sällan inkluderar tjejer, eller ett socialt liv överhuvudtaget. Inte bakom skärmarma i alla fall.

Så visst spelade jag en del, men mest så nyttjade jag chatfunktionen för att provocera. Och när jag tänker på hur löjlig jag är som ägnar tid åt att provocera 13-åringar.. Ja då inser jag att jag omöjligt kan ta mig själv på för stort allvar heller. Jag är lika löjlig.

Men jag har i alla fall kommit till insikt med det, och finner det hela väldigt lustigt.

Vet inte hur det är med er, men när jag tänker på någon som ser "helt missbilad ut" så ser jag inte en person i rullstol framför mig. Usel förolämpning. Den här prästen måste skriva bättre material om han ska ha fortsätta roasta folk...

Ni minns kanske förut att jag berättade om min vän, Johan, som köpte lite smink för ett par veckor sedan. Nu har han även berättat för mig att av de drygt 500 rösterna som jag fått i "sexighetstävlningen" så står han för minst 70 av dem. Mer än var tionde röst är alltså från honom. Han är nog mitt mest hängivna fan. Jag vet inte, men det känns som att han vill vara mer än "bara vänner".

Nåja, vi får väl se. Vi är ett gäng som ska dit nu (till Retro) för lite middag och se när Liverpool besegrar Fulham. Därifrån till Norra Brunn för Özz, David, Ola och Arons turnéavslutning. Resten kommer ni med största sannolikhet kunna följa live på twitter, och/eller facebook. 

Hoppas att ni har kul ikväll. En hejdundrande fest. Jag gillar det ordet. Hejdundrande.