Jag tänkte hoppa in i duschen nu. Den här gången hoppas jag att jag inte behöver springa ut i hallen med enbart en liten handduk runt mina sköraste delar. Jag hoppas att det inte är två män som några minuter in i duschandet skriker att jag måste springa ut, annars kommer jag sprängas i luften.

Inte för att de är här, men man vet ju aldrig. De verkar lyckas med det mesta..

God Natt

Idag har vart en lång dag. När jag tänker på det är jag fortfarande lite skakis från nästan-sprängas-i-luften-incidenten. Sedan förberedelser inför roasterna.

Inför den första, där Schyffert roastades, så kändes det bra. Men när jag såg hur (jävla) bra de andra var, (jag var sjäv inte med i denna) så blev jag väldigt osäker. Speciellt Martin Soneby, han var extra magisk. Så jag började pilla och ha mig med manuset. Springa till Roland Ulveslius,  som är min to-go-guy, och bolla sista-sekunden grejer.

Jag är i slutändan inte speciellt nöjd med min insats. Den var ok, men inte mer. Jag kan bättre, det vet jag. Men det stör mig inte speciellt mycket, eftersom det hela kommer klippas ner till max tre minuter, så att det ska kunna bli bra i rutan har jag inga tvivel på.

Nu sitter jag och skriver lite mer inför morgondagens roast. Då är det Pernilla Wahlgren som ska roastas. Det kan bli kul. Riktigt kul.