Jag - Min kompis här undrar lite kring smink för killar. Han är orolig att det inte går. 

Anställd - Det går alldeles utmärkt.

Johan - Men jag gillar fortfarande bröst.

Anställd - Det är ok, det är år 2009 nu.

Johan - Bra.

Anställd - Vi har den här concealern...

Johan - Alltså, jag har inte bytt lag. Jag vill fortfarande ligga med tjejer.

Anställd - Kul för dig.

Johan - Efter det här ska jag gymma. Lyfta tunga saker.

Anställd - Vi kanske ska testa lite på dig, så får du se hur resultatet blir?

Johan - Ja.. det kan inte skada.

2 minuter senare hade Johan köpt smink för 1000 kr. 

Haha. Jag gillar er. Det här kan bli roligt.

Riktigt jävla roligt. 

Vi är i någon form av korridor. Jag står och pratar med en vän, som icke är igenkännbar i drömmen, och Agnes kommer runt ett hörn ca 7 meter bort med ett par vänner, de stannar och konverserar. Hennes närvaro är kännbar i min mage.

Trots att hon är väldigt enkelt klädd, mörkblåa jeans och en vit t-shirt, så är hon vackrare än jag någonsin har sett henne. Hon är inte snygg, inte sexig... hon är vacker. Så inåthelvete jävla vacker. Det är det simpla jag uppskattar. Att hon har platt, rakt hår. Jag tänker att det visar på hur jordnära hon är. Vilken "vanlig tjej" hon, trots sina framgångar, är. Att det stora håret och den glittriga klänningen i Melodifestivalen var skivbolagets hittepå. Eller Bert Karlssons. På något sätt ligger han bakom det mesta, tänker jag. 

Min vän står och pratar med mig, medan jag försöker lyssna. Jag säger försöker, för oavsett vad vännen ifråga försöker förtälja så är det inte i närheten av lika intressant som att se på skönheten som står 7 meter ifrån mig. Det tar all min tid och energi. Jag vill inte göra det för uppenbart. Inte för tydligt. Då och då tittar jag tillbaka mot min vän och säger "mm.. det är ju helt sjukt". Men fokuset ligger hela tiden 7 meter till höger, hos Agnes.

Jag har inte nämnt något för min vän om att Agnes är närvarande, i rädlsa för hur han (det är en han) ska reagera. När han får syn på henne efter ett tag visar det sig att rädslan var befogad.  Han insisterar på att vi ska prata med henne, men jag vågar inte. Han struntar i det och går med raska steg i deras riktning, jag följer efter. Att följa efter är inget medvetet val jag gör, det sker automatiskt. 

Helt plötsligt står jag framför henne, och hon är ännu vackrare nu. Det är en naturligt skönhet hon visar upp, inget överdrivet. Hon tittar lite konfunderat på oss. På mig. Jag frågar om hon kanske vill ta en fika, men hon avböjer. Hon säger att hon måste iväg, hon ska möta sin pojkvän. Hejdå. 

Det där sista hade hon inte behövt säga, men hon gjorde det ändå. Huruvida det var sant eller inte spelade mindre roll för mig. Det var en markering från hennes sida. "Jag är inte intresserad". Punkt. Så vände hon sig om och gick.

Helt plötsligt stod jag där, helt ensam i korridoren. Jag tänker först bli arg på min vän som utsatte mig för detta, som jag visste skulle hända, men han är inte där. Ingen är där. Jag står helt ensam. Ensam med mina känslor. Det är samma känslor som första gången jag gav mitt hjärta till en tjej, och hon valde att kasta det i backen. En tegelsten i magen. Ett mobboffers osäkerhet. Ben som vill ge vika. Ett hjärta som har imploderat, men som av någon anledning fortfarande slår. Snabbare än vanligt. 

Så vaknar jag upp. Jag tänker på hur löjligt det där var. Att jag drömde så verkligt. Att jag kände så starkt inför någon som jag inte känner överhuvudtaget. Haha. Men det kanske var en projektion på någon annan? Eller så fick Agnes representera känslor som jag önskade att jag hade för någon.

Psyket är bra konstigt ibland. Men nu är jag vaken och vettig. Dags att fortsätta med dagen. 

Jag åkte hem till Anna igår för att äta tacos och kolla på film med henne och Martina. Sedan råkade vi somna på soffan alla tre, så jag blev kvar tills för någon timme sedan då de släppte av mig här för att åka och jobba. Så jag är vaken med Vakna! för en gångs skull, utan att det känns onaturligt menar jag. Men jag ska nog ändå sova lite till tror jag, klockan 12 kommer det folk som ska ställa saker och ting till rätta efter den lilla branden som uppstod i mitt kök häromveckan.