Vi vann! Eller vi och vi, jag var inte med och spelade, men Vide kommer alltid kännas som "Vi" för mig. Nu har jag lovat att ta med hela laget till Café Opera för att fira (jag har lite tjänster innestående där sedan jag jobbade gratis för dem under en golfturnering i somras. Ni vet den där Niklas Strömberg skällde på mig.) Det ska bli så inåthelvete skoj att se hur det blir när ett gäng "bönder" från Knivsta möter folket på Café Opera.

Så förhoppningsvis blir detta en oförglömlig kväll. Jag återkommer med resultatet. 

Ps. Det är många som har mailat och undrar angående t-shirtarna. De kommer att finnas att köpas via en webshop. Jag säger till så fort det kommer  upp. Ds.

Efter gårdagens föreställning:

"Du var skitbra! Du kommer bli känd en dag, jag lovar!" 

Nu ska jag heja fram SK Vide till division 4 Uppland i innebandy.

För övrigt så känner jag att Leksand är lika överskattat som lag som Bandy är som sport. 

Beklagar dålig uppdatering, men jag har inte haft tillgång till dator. Efter gårdagens föreställning så lämpade det sig så väl att en nära vän hade födelsedagskalas i Uppsala. Så jag åkte dit. 

Till en början var det småstelt för min del. I princip alla var härligt berusade, medan jag var spiknykter. Det var en del folk där som man hade lite kontakt med innan, men som inte tillhörde den närmaste kretsen. Så det blev lite småstelt vanligt prat á la "vad gör du nu för tiden?". 

Sedan hittade jag min plats vid köksbordet. Jag satt bredvid ett par vänner och några helt okända. Och så började jag få i mig lite alkohol. Inte mycket, men tillräckligt för att bli lite avslappnad. Vi satt och pratade och försökte vara roliga för fulla muggar. Där satt jag i uppskattningsvis 3 timmar och pratade med mestadels främlingar och hade det trevligt. Sedan åkte jag hem (naturligtvis en sväng förbi stan för att avnjuta en fin 018-kebab först). 

Så här efteråt  känns det helt underbart. Det var så otrolig längesedan jag gjorde något så otroligt "vanligt". Bara saken att vara på en hemmafest. Och att sedan inte känna alla där, inte ens de flesta. Det var ju så jag levde min gymnasietid. Jag var expert på att lära känna nya människor. Att en kille sedan däckade och folk tog fram tuschpennor (varför är det alltid någon som har tuschpennor med sig när de ska på fest?) och skrev in diverse könsord, det minskade inte direkt nostalgi-faktorn. 

Men kul var det och jag hoppas att det sker oftare.  Om ni har hemmafest så får ni gärna bjuda in mig. Men då måste jag få ta med några vänner för om jag inte känner någon så blir jag bara stel och blyg.