Jag och David har vid ett par tillfällen pratat om och förundrats över hur otroligt mediokert Uppsala är på idrott. Det är trots allt Sveriges 4:e största stad, till invånarantalet i alla fall (om det inte skett någon ändring det senaste året), men ändå blir det aldrig några riktiga framgångar.

I fotboll spelar Sirius i Superettan, vilket anses som en stor framgång för den klubben. I Bandy har Sirius alltid precis klarat sig kvar i högsta serien. I innebandy kommer Storvreta alltid till kvartsfinal, men nästan aldrig längre. I hockey spelas Almtuna i division 1, och oftast relativt långt nere i tabellplaceringen. I basket kommer Uppsala (tidigare Sallén) nästan alltid till kvartsfinal, men inte så mycket längre. 

Men nu börjar det gå lite bättre. Sirius har tvingat fram en avgörande match i semifinalserien mot Edsbyn (regerande mästare), vilket är helt otroligt. Almtuna spelar ikväll sista och avgörande matchen till kvalserien mot Elitserien, vilket även det är ganska sensationellt. Sedan har Storvreta och Uppsala tagit sig till kvartsfinal i respektive idrott. Förhoppningsvis inspireras de av de andras framgångar och går längre än vanligt. 

Det går bra för Uppsala-lagen nu. Skoj. Det behövs. Trist om det bara bor studenter i hela staden, vore kul om några kunde hantera en idrott med den äran också. Så folk har något att göra på helgerna.

Just det; HEJA LIVERPOOL! 

Det är kul att bolla saker med er. Ni är med i matchen och tar upp tankar och vinklar som jag inte har funderat kring.

Att principer är för idioter är naturligtvis lite provokativt, det jag ställer mig frågande till är att besluta i förväg hur man ska agera i situationer där man inte känner till alla omständigheterna.

Självklart är det inte så att jag tar en lång funderare varje gång ett tillfälle till rökning ges, innan jag fattar mitt beslut. Jag är medveten om den psykologiska problematiken som skulle uppstå. Vi fungerar inte så, för hjärnan skulle aldrig orka med det. Det jag menar är att om jag någon gång skulle känna att det vore gott/kul/tufft med att röka en cigarett, då skulle jag göra det. Jag skulle inte låta bli för att jag, några år tidigare, bestämde mig för att det var en dålig idé för all framtid.

När man fördömer ett program som t.ex "Roast på Berns" utan att ha sett det, eller den formen överhuvudtaget av princiella skäl, då blir jag lite ledsen i ögat. Men mest i hjärtat. Jag säger absolut inte att man måste gilla programmet, jag säger inte ens att man måste gilla det. Tvärtom tycker jag att man bör hålla sig borta från det om man vet med sig att man generellt ogillar "elak humor". Däremot säger jag att man inte bör uttrycka sig kring programmets innehåll innan man har tagit del av det. Om man nu insisterar på att göra det kan jag känna att det är helt substanslöst, eftersom man inte har någon aning om vad man pratar om riktigt. Utan det är en åsikt baserat på ett förutbestämt tankemönster.

Och det är synd, kan jag tycka. 

Heja religion i allmänhet, och i det här fallet, Kristendom i synnerhet.

Magnus ville festa vidare efter berns stängde. Först tänkte han beställa en svit och köpa in sprit till alla för han ville "ha några vänner att kröka med. Jag älskar att festa. Bara jag slipper musik och människor." Fin kille.

Jag berättade att jag hade whiskey hemma hos mig, så nu sitter jag, Magnus, Petter och Jessika hos mig och dricker lite och snackar stand-up. Vilken jävla efterfest.