Mot New York. Vi har för en gångs skull gått upp i tid, det är stort för oss. Typ som första mensen kan jag tänka mig, utan att egentligen hitta någon likhet. Taxin kommer strax och jag bävar inför den taxiresan. Inte själva resan, men de fem meter som jag måste gå för att komma in i taxin. In i värmen igen. För den här kylan är vidrig. Den är bitande. Den gör ont, det är en smärta som är såväl fysisk som psykisk. Jag hatar det innerligt. 

För ca 40 timmar sedan befann jag mig på ett ställe där det var mer sol och mer än 35 grader (!) varmare än vad det är nu. Jag tror att alla människor behöver en nedtrappningstid. Det är inte hälsosamt att gå från sol och 25 + till snö och - 10 grader. 

Och jag vet, det finns många av er som har det i sämre. Ni bor i Norrland och där är det - 38 grader. Eller ännu värre, ni bor i Dalarna. Men jag säger inte att jag har det vidrigast, absolut inte, men det här är också vidrigt. 

Fast när de 5 metrarna är avverkade så ska jag få påbörja min resa mot New York, och det är ganska jävla sweet. Vi har redan bestämt oss för att se Greg Giraldo ikväll och Dave Atell i morgon (in your face Ola). 

Sköt om er här hemma i Sverige.