Som vanligt när jag ska ta mig någonstans så blir det lite hetsigt. Eftersom jag ska till Oslo och jobba i morgon så skulle jag tänka lite extra på vad jag skulle ha med mig. Det var liksom inte läge att glömma någonting. Jag får skippa morgonduschen och hinner inte ta tunnelbanan, utan får istället ringa en taxi. Det i sig leder till att jag faktiskt är på plats hela tio minuter innan tåget ska påbörja sin färd. Oj, då hinner jag till och med köpa lite frukost. Burger King, naturligtvis.

När jag så står där vid kassan och frågar hur länge en CC (Crispy Chicken) tar att tillaga med kärlek och omsorg, letar jag samtidigt upp mobilen för att kolla exakt hur lång tid jag har innan tåget bestämmer sig för att dra.  Bara det att mobilen inte vill infinna sig i någon av mina fickor. FAN! Jag har glömt den i taxin. Hoppas jag. Jag drabbas lite smått av panik. Det finns så otroligt mycket i den mobilen som absolut inte får försvinna.

Jag förklarar snabbt situationen för personalen på BK-Lounge (Burger King för er som inte sett Dane Cook) och frågar om jag kan få låna en telefon av dem. Det gick givetvis inte för sig. Det finns faktiskt telefonautomater här på Centralstationen. Ja, vad bra. Efter att jag stod och försökte förstå mig på dessa i ett par minuter så gav jag till slut upp och la mitt hopp till SJs Kundservice. Det i sig är väl tragikomiskt så att det räcker och blir över till de flesta av er också. Men glädjande nog så satt det en rar tant (äldre kvinna, om hon skulle råka läsa detta), som kunde låna mig deras telefon.

Jag ringde först min mobil, men ingen svarade. Då återfann sig paniken snabbt i huvudet. Om den nu låg i taxin, varför svarade inte chauffören? Tänk om jag har tappat bort den bara.. Jag ringde taxibolagets reception och blev efter lite om och men kopplad till föraren som inte var långt borta. Han kunde komma om sju minuter sa han.  Bra, bara det att mitt tåg gick om fyra minuter. Så jag tänkte att han kunde ta med mobilen till kontoret så kunde jag hämta upp den senare, även om det skulle vara lite krångligt utan.. men då kom jag på att jag har en mobilbiljett. För första gången någonsin så finns biljetten enbart i min mobiltelefon.

Sju minuter senare mötte jag upp mannen, betalade ytterligare en taxiresa, och fick min mobil. Dessförinnan hade jag köpt en ny tågbiljett för 1502 SEK (den billigaste de hade) på nästa tåg. Vilket var en ganska skön känsla faktiskt, för tänka sig, när jag vaknade i morse så tänkte jag ”fan. Jag har ju 1502 SEK som jag skulle behöva slösa bort, men jag vet inte hur..” Nu var det löst. Dessutom innebär detta att jag kommer fram 16:45, och för er som inte är dumma i huvudet så inser ni att jag därmed inte hinner uppträda 16:20. Så det fick ställas in.  Men nu hinner jag i alla fall duscha på hotellet innan mitt nästa gig…

 
Jag slår på min ipod och den första låten som spelas är ”What goes around – Comes around”. Jag tar det som ett tecken och förklarar härmed krig mot karma. För här går jag omkring och är snäll och duktig, och så gör Karma så här mot mig. Då ska karma få tillbaka. Jag ska vara ett svin, bara för att visa karma att man inte beter sig så. Och om Karma gör något liknande mot mig igen, så ska jag hämnas återigen. Ett öga för ett öga, och en tand för en tand.

(det här inlägget har skrivits sakta men säkert, varje gång tåget har stannat till på vägen. Just nu är jag i Lund och provoceras av folk som sitter och läser böcker på tåget. Förstår de inte att man mår illa då?) 

Ja, då är det dags att dra ner till Malmö igen. Det verkar vara så att jag är i Skåne och jobbar minst en gång i månaden.. inte mig emot, det har vart bra publik varje gång. Den här gången är det Malmö Comedy Festival som gäller. Det är andra året festivalen hålls, men för egen del är det första besöket.

En massa komiker på fyra olika scener under en massa timmar, det är upplägget. För de som är intresserade av att se mig så är jag på Rågscenen runt 16:20 och sedan på Vetescenen strax efter kl 19.00 (Det är inte jag som har döpt scenerna) Efteråt blir det lite prisutdelning följt av kalas, så det här kan nog inte bli fel. Förhoppningsvis lyckas jag skriva lite nya skämt att testa på tåget ner. Eller alltså, skämten ska ju testas på scenen när jag kommer fram, jag tänker inte köra stand-up på tåget, jag är väl för fan inte Magnus heller. 

Men vi får se hur det går med det där, det troligaste är att all min energi går åt att hindra mig själv från att kräkas..

Ikväll vill jag vara lilla skeden. Dessertskeden. Kan du vara den stora?