Jag visste väl att jag skulle få ut någonting av att följa Sonebys twitter. Kolla på det här.

Sedan uttrycket powernap kom till min kännedom för x antal år sedan så har jag enbart hört positiva saker om det. Jag har blivit inbjuden till diverse "powernap-grupper" på facebook. Folk har hyllat det på msn och vid mängder av diskussioner. Jag måste säga.. jag håller inte med. Överhuvudtaget.

När jag är så trött att jag behöver slumra till en stund, då blir jag bara arg och irriterad när jag bara får sova i en kvart. Jag har ju sagt åt kroppen att "nu ska vi sova". Men sen reser jag mig en kvart senare. Det är inte ok. Lurendrejeri, helt enkelt. 

Om jag däremot bara förtränger det hela så blir allt kanon. Jag är visserligen lite trött, men det kan man skjuta upp genom att hålla sig aktiv. Att man sedan blir mer utvilad senare är en föga tröst just då. Det väger helt enkelt inte upp den irritaiton och ilska jag känner efter enbart en kvarts sömn. 

Det är nog av den anledningen som mina powernaps nästan alltid blir till vanlig sömn. Idag tänkte jag t.ex att jag skulle sova under försnacket av hockeyn, och sedan vakna och se själva matchen. Jag vaknade för en halvtimme sedan och matchen var slut sedan länge. Visserligen vaknade jag lite då och då, (av telefon t.ex.) men tanken slog mig aldrig att jag inte skulle somna om. Det finns ingenting som är starkare än viljan att somna om efter en powernap. 

Därför hatar jag powernaps. Jag avskyr dem av hela mitt hjärta. De är svin. Riktiga jävla svin som bara är här för att ställa till och förstöra. De går ut med illusionen att de vill oss väl, men de får oss bara att må sämre. När jag tänker på det är de väldigt lika Anna Skipper.

Kollade runt bland olika twittrare. Från den ena till den andra. Från Alex, till Jan Helin, till Gry Forsell, till Måns Zelmerlöf. Såg därifrån att Måns har en blogg, så jag gick in och läste lite.

Jag måste säga att jag är ambivalent inför den. Han skriver stundtals ganska humoristiskt. Dessutom skriver han utan överdrivna stavfel och med ett ganska varierat språk. Det uppskattas. Men sedan våldtar han sina egna inlägg med smileys och uttryck som "hihi"... synd. Väldigt synd. 

Jag har förvisso förståelse för det. Hans största fanbase är väl frekventa användare av sådana uttryck förmodar jag. Och bloggen är väl främst för att ha någon slags kontakt med dem. Men ändå. Det är synd. 

Tidigare skrev jag om Uppsalas skrämmane mediokra insatser genom åren, men att det nu börjar ta sig lite. Visserligen åkte Sirius ut mot Edsbyn, och Almtuna föll mot Växjö, men ändå. Nu har Uppsala Basket tagit sig till seminfinal genom 3-0 i matcher mot Plannja. Imponerande!

Det verkar dessutom som att det har smittat av sig på hela 018-området. I alla fall till Knivsta. På Söndag spelar mitt gamla innebandylag, SK Vide, en avgörande match där avancemang till div.4 står på spel.  Kittlande va?

Det som är underbart med det laget är vilken känsla och stämning det är, såväl i som runtomkring laget. Därför kommer matchen på Söndag bli häftig att se. Ett starkt tips för alla som bor i Knivsta/Uppsala och inte har så mycket att göra på Söndag. 

Jag tycker detta är imponerande. Även om det är riggat så är det imponerande hur väl riggat det är. Jag kan i alla fall inte bestämma mig. Men kul är det. Som fan. Kungen av roasts visar att han bemästrar även andra delar av humorarbetet...

Varje dag är som bekant sovmorgon för mig. Jag behöver aldrig ställa klockan, så att säga. Jag vaknar när jag vaknar. Men i morgon skulle ha varit ett undantag.

I helgen börjar vår miniturné (Sthlm - Uppsala - Göteborg - Malmö) med riksteatern där vi firar Newroz (kurdiskt och persiskt nyår). I samband med det skulle jag hora lite i SVTs morgonsoffa och prata om det här, som man gör för att marknadsföra projekt av den här sorten. Men nu ringde de och sa att det blev fullt i soffan. Jag har blivit utkonkurrerad av någon som ska laga persisk mat. Fullt förståeligt, jag skulle också hellre vilja ha persisk mat än mig själv på plats.

Hursomhelst så tycker jag att det hela går under kategorin för vad vi ungdomar kallar för "soft". Då är första fasta punkten en provfilmning klockan 14 i morgon. Det känns ok. 

För några/någon av er så är Twitter någonting helt nytt. Jag levde i villfarelsen att alla under 40 visste vad twitter var. Fel av mig.

Det är som en mikroblogg. Max 140 tecken. Små uppdateringar. Ofta roliga (förhoppningsvis). Man går in på www.twitter.com och fyller i lite info om sig själv, som tar max en minut. Sedan hittar man de man vill följa, så kan man följa dem. Om man vill kan man få uppdateringa i mobilen också. Som någon påpekade här;  Om ni följer mig och väljer detta så blir det som att få sms av mig med små uppdateringar. 

Det tycker jag att ni ska göra. 

Nu har även jag börjat twittra, som jag har förstått att verbet kallas. Jag har lite svårt att förstå mig på hur man ska koppla det till telefonen och facebook, men snart ska jag ha listat ut det. Twittern kommer helt klart att uppdateras oftare än bloggen. Den kommer dessutom med största sannolikhet att vara lättsammare och roligare än bloggen, eftersom det inte finns utrymme för några utläggningar.

Om ni vill följa mig så gör ni det på www.twitter.com/soranismail